Det ligger ett liv emellan bilderna från Nice

Min senaste resa gick inte alls långt bort. Jag åkte bara med Norwegian till Nice (snabbt och billigt från Arlanda, jag avskyr Skavsta) ) och bodde på Hotel Albert 1 - helt okej, litet slitet, typiskt franskt hotell.
Det ligger bara ett stenkast från Promenade des Anglais som går längs hela stranden i Nice. Stranden som är vackrare att promenera på än bada vid. Jag har alltid avskytt stenarna på stranden.
Första gången jag var här var jag 19. Det var efter studenten och L. och jag liftade dit. Försedda med varsin pepparburk om någon farligt skulle hända. Men det trodde vi inte och jag tror vi var så hänförande oskuldsfulla att inget hände. Trots att vi liftade. Jag har bilder av oss på stranden, jag var  smal, men bredvid mig på bilderna står en ännu smalare kompis. Anorexia fanns inte som begrepp men det var det hon led av. Hon åt ingenting, jag förstod ingenting. Jag åt förresten också så lite att jag en dag svimmade mitt på en gata i Nice.

I väskan hem hade jag två flaskor årets Cassis, svartvinbärslikör,  från min favorittvinaffär och en massa oliver och tvålar. Men det är dyrt att handla i Frankrike nuförtiden.
Frankrike det land jag alltid återvänder till. Det land jag längtade till hela min barndom och ungdom. Mer om det en annan dag.